Grift Aftonlandet
I vankelmodets skymning
Klarnar det till slut
Som grumlat våra sinnen
Och fängslat våra ord
Kristallklart brinner modet
I hjärtan utav järn
Som tyngt oss ned i drömmar
Av outhärdlig sömn
In träder natten
Och skuggar låtsasvärldars sken
Gåtfullt glimmar stjärnorna
Från landet som en gång ska bli mitt
I lättjefull berusning
Lämnar jag en hembygd
Som lockat med sin trygghet
Men bundit med sin skuld
Jag flyr över den slättmark
Som sveddes av profeter
Till riket bortom böner
Där ängar ännu frodas
Över förtvivlans krön, under förtryckets sky
Genom begärets kött går färden
Till sökarnas fristad – Aftonlandet