Ola Magnell Vintervin
Vintervin och en het kamin
Tinar kalla krig och frusna fötter
Vintervin gör mej lugn och fin
Medan kölden stäcker späda rötter
Jag hör sånger från en cell
En disharmonisk undulat
Med förfrusna illusioner
Livet är ett skräphotell
Ett stökigt pensionat
Drömmens tid är över
Och vad blundar du för
Vintervin, lång är livets lunk
Utan nycklar, utan ciceroner
Vintervin, än en bitter klunk
Där man räknar guld och prestationer
Resignerad har du gått
Och blivit alltför låg att se
Bortom ensamhetens fantasier
Vintervin, låt min mun få le
Också åt förgängelsens genier